lucchia

Började tänka på kärlek helt plötsligt. Jag tror problemet som blev mellan mig och andreas var en och samma sak från början..... Jag. Det var helt ärligt inte han utan jag som var problemet. Jag är en sån person som alltid ser framåt och det gjorde jag för mycket då. Istället för att bara njuta så tänkte jag vi kmr inte vara tillsammans för alltid och bla bla. Nu har jag lärt mig att man ska ta var dag som går för sig själv och bara ha roligt. Men jag hade inte tänkt att bara prata om mig nu utan om kärlek över lag. Jag tror att man känner direkt man ser en person om det skulle kunna funka, inte direkt kärlek vid första ögonkastet. Jag tror även att man inte kan leta efter kärlek för då blir det fel. Tänk er att man står på sidan av en väg och det kör förbi bilar hela tiden och letar efter en speciell bil finner man den aldrig. Om man därimot sätter sig ner och har tappat hoppet om att finna denna bil så kmr det stanna en bil som inte är den bilen du letade efter utan så mycket mer. Och då är det du som bestämmer om du ska chansa och hoppa in i bilen eller låta den stanna,tuta och sedan köra vidare. Man måste och skilja på att vara kär och förälskad. Förälskad kan man bli ofta och då känns det som att man saknar personen väldigt mycket. Kär blir man väldigt sällan och då känns det som att man inte kan vara utan den här personen. Ingen är fulländad så jag tror alla letar efter någon som får en att känna sig fulländad. Att älska någon är inget man gör varenda dag. För att man ska älska någon krävs först en slags tillit och sedan är det en känsla som börjar sedan i tårna och sedan vandrar upp till hjärtat.