lucchia

Jag försöker & försöker nu orkar jag fan inte försöka längre. Nyss tänkte jag försöka ordna upp allt och förstå hennes känslor men allt man får är bara skit. Om Hon inte vill vara min vän "just" nu så behöver hon aldrig vara det. Bara ilskna och taskiga svar får jag. jag satt och grät & hon fullständigt sket i mig. Hon sade saker hon känner som hon inte sagt förut, Hur i hela H-vete ska jag ha kunnat göra ngt åt det tidigare om hon inte sagt ngt?! Jag säger i alla fall vad jag känner när jag känner det. Hon kallade mig omogen för att jag sade vad jag tyckte hade hänt. Jag är så less på att hela tiden känna mig värdelös. Det har hänt så sjukt mkt i mitt liv just nu, det är ingen ursäkt jag vet men det är en förklaring. Hon säger att hon också har rätt att vara sur, visst har hondet men hon försöker ju f*n inte ens förstå mig. Varför ska jag kämpa när hon så uppenbart inte kunde bry sig mindre? Jag har en sista sak att säga: JAG VILL VARA HENNES VÄN MEN JAG VILL INTE VARA VÄN MED NÅGON SOM INTE ENS FÖRSÖKER!