lucchia

GAMMAL KÄRLEK ROSTAR ALDRIG

– Kom då, vi måste skynda oss, sa Pernilla irriterat.
– Jaja, vi kommer, sa Adam.

Pernilla stod lutad mot Kalles truck med armarna i kors. När Jimmy och Adam kom fram lade de upp sina väskor på flaket.

– Vart har du hittat den här skrothögen då? På soptippen eller? Frågade Jimmy, Kalle retsamt. Utan att svara vevade Kalle upp förarrutan.
– Åk inte vänta på oss! Ropade Jenny som kom springande med Amelia hack i häl.

När de lagt upp väskorna på flaket, satte sig Amelia i framsätet och de andra trängde ihop sig i baksätet. Bilfärden till Dalarna var både lång och tröttsam. De stannade efter halva vägen för att ta en kopp kaffe och tanka bilen. Kalle hade just tankat klart då Jenny kom ut från macken och frågade om han ville ha någonting.

– Nej tack, sa han och log.
– Okej.

Jenny gick in på macken och Kalle satte sig återigen i bilen. När de kom fram var klockan åtta på kvällen. De hade rest i tio timmar. Herrgården var stor och vitmålad, med en balkong som blickade ut mot havet en bit bort. Gräset hade vuxit till sig under året som gått. De parkerade bilen på grusuppfarten framför den praktfulla herrgården. Alla klev ut från bilen, lyfte upp väskorna från flaket och gick in i huset. Insidan var minst lika påtaglig som utsidan. Amelia som nästan aldrig sade någonting öppnade munnen för att säga hur vackert huset var.

– Är det party nu eller vad fan?! Sa Kalle med gällt tonfall.
– Haha, när alla andra har somnat kan du och jag ha ett eget party, skrattade Jenny.

Adam och Pernilla himlade med ögonen medan Jimmy förnärmat vände sig om.

– Kom nu Adam, så går vi till vårat rum, sa Pernilla och log sitt mest ljuvliga leende. Han besvarade leendet och lade sin arm om hennes axel. Paret gick tillsammans uppför trappan med sina väskor.

– Just det, Amelia går det bra att du och Kalle delar rum? Ropade Pernilla upp ifrån övervåningen.
– Visst, det ska väl gå bra, svarade Amelia.

Jimmy och Jenny tittade generat på varandra när det stod klart att de två skulle dela rum.

På sitt vanliga framfusiga sätt gav Kalle, Amelia en stor björnkram och sade: Då är det bara du och jag då. Hon besvarade kramen med ett generat leende.

 

Framåt kvällen när alla packat upp och installerat sig gick de till den stora salongen, i mitten av huset. Pernilla satte på en skiva av The Beatles. Efter en stunds dansande stannade Jenny plötsligt upp och tittade ut genom fönstret.

– Kom och kolla, sa hon och vinkade till sig de andra.
– Vad är det? Frågade Amelia och gick fram till fönstret.
– Men det är ju månförmörkelse! Sa Jimmy.

Medan de var fullt koncentrerade på titta ut genom fönstret slocknade lyset bakom dem.

Pernilla bad alla att vara lugna och gick till proppskåpet  för att försöka få igång strömmen. Lyset tändes och de upptäckte att Kalle var försvunnen.

– Kalle, var är du?! Ropade Adam.

Inget svar.

– Hallå, du kan sluta skämta nu, sa Jimmy

Fortfarande inget svar.

De letade och ropade efter Kalle men de hittade honom inte.

– Seriöst, vart kan han vara? Sa Jenny.
– Jag börjar faktiskt bli orolig.

De delade upp sig i två grupper för att leta efter honom, Adam och Pernilla gick upp till övervåningen. De andra fortsatte leta där nere. Efter en stunds letande hörde de ett skrik från övervåningen.

– Vad var det? Sa Amelia.

Med snabba steg sprang de upp för trappan till övervåningen.

– Vad hände?! Ropade Jimmy.
– Pernilla ramlade bara, ingen fara.

När de kom fram till Pernilla och Adam så satt Adam på huk framför henne. Han hade en framsträckt hand mot Pernilla, och hjälpte henne upp få fötter igen.

– Men vart tog Amelia vägen? Frågade Pernilla och borstade av sina byxor.
– Jag vet inte, sa Jimmy fundersamt.
– Hon var här nyss, sa Jenny.

Adam tar fram sin mobil för att ringa Amelia men har ingen täckning.
– Vi tar hemtelefonen istället, sade Pernilla.

När de försökte ringa Amelia hördes ett durrande ljud från källaren. De gick till källaren och såg Amelias mobil ligga utanför källardörren.

– Det är ditt fel Jimmy, du lät henne försvinna, sa Adam surt.
– Va? Det är väl fan inte mitt fel.
– Du måste hålla koll på tjejerna, det är en mans uppgift.
– Men spela macho eller vad?

Jenny och Pernilla tittade menande på varandra.

– Sluta bråka nu, vi måste hitta dem, sa Jenny irriterat.
– Jag och Adam går ner då, sa Jimmy och pekade mot källaren.

Luften var kvav och mörkret intensivt. De letade sig fram med hjälp av händerna och kom slutligen fram till en dörr. De öppnade dörren och tände lampan som var där inne. På golvet låg två filtar och en kudde. Utan att säga någonting förstod båda två att någon bodde eller hade bott där nere. Plötsligt hördes skrik från Pernilla och Jenny. Killarna gav varandra en snabb blick och sprang sedan upp för trappan.

När Adam försökte öppna dörren upptäckte de att den var låst.

– Pernilla, är du okej?! Ropade Adam och bankade på dörren.
– Jag fixar det här, sa Jimmy och sparkade upp dörren.

Framför dem stod en man med trasiga kläder och skabbigt utseende.

– Vem är du? Frågade Adam och tittade misstänksamt på mannen.
– Jag ber så hemskt om ursäkt, det var inte meningen att skrämma flickorna.

Mannen som hette Roger förklarade att han bott i källaren en tid eftersom han trodde huset var övergivet. När han hört musiken gick han upp för att se så ingen förstörde huset. De visste inte riktigt om de skulle tro på honom eller inte men de bestämde sig för att göra det. När alla nu var samlade började de leta efter Amelia och Kalle, denna gång tillsammans. Husets korridorer var dunkla. Återigen slocknade ljuset. Alla visste att någonting skulle hända bara inte vad. Adam fumlade sig fram till köket för att leta efter en ficklampa. Efter en stunds letande hittade han en. De andra hade följt efter honom och stod nu i ficklampans sken. Alla var där förutom Pernilla. Allvaret grep tag i alla och de började bli oroliga på allvar. Adam kippade efter andan, satte sig på knäna och kupade händerna för ansiktet. Ingen sade någonting eftersom ingen visste vilka ord som var de. Sakta böjde sig Jenny ner och höll om Adam.

– Det är du! Skrek Adam plötsligt och vände sig mot Jimmy.
– Va jag?! Varför i hela helvete skulle jag? Snarare skrek än frågade Jimmy.

Raseriet i Adams ögon steg.

– Du din…

Utan förvarning kastade sig Adam på Jimmy. Till slut tog Jimmy sig lös och skrek åt dem alla att dra åt helvete. Jenny suckade när hon såg Jimmys ryggtavla försvinna bortåt. Paniken bröt ut.

– Jag klarar inte av det här längre! Sa Roger och sprang iväg.

Adam som nyss skrikit och gapat började nu ta sitt förnuft till fånga. Ett plötsligt ljud bakom fick dem att rycka till. Kalle stod bakom dem med ett blodigt sår i pannan.

– Vad har hänt? Frågade Jenny.
– De, det var Jimmy, stönade Kalle.

Jenny brast ut i gråt. Det hördes ett skrik nerifrån källaren. Adam som kände igen Pernillas skrik var först med att springa ner mot källaren. De gick ner men såg inget där, fortsatte längre ner till vinkällaren. I ett hörn låg Pernilla blodig. Hennes ansikte var sönderslaget. Adams ansiktsuttryck förändrades från chock till sorg.

– De, de, de, det…
– Det är lugnt vi vet att det var Jimmy, du är säker nu, sa Jenny.

Pernilla spärrade upp ögonen. Plötsligt slocknade allt tecken på liv i hennes ögon.

– Neeej! Skrek Adam förtvivlat och sprang fram till henne.

Tårarna i hans ögon välde över. En duns hördes från övervåningen och alla tre ryckte till.

– Vi måste kolla vad det var, sa Kalle.
– Det kan vara Amelia, sa Jenny och tog tag i Adams arm.
– Nej! Skrek Adam och gav Jenny en örfil så hon föll till marken.

Chockerat tittade Adam på sin hand. Med långsamma steg började de tyst gå upp. Dunsen hade kommit från köket. När de kom dit låg Jimmy död på golvet. Långsamt gick det upp för Jenny och Adam att det inte var Jimmy som var mördaren utan någon annan. Kalle sträckte sig långsamt fram efter en köttkniv som låg på köksbänken. Kalles ögon glittrade av hämndlystnad och hat. De försökte springa iväg men Kalle tog Adam i ett järngrepp. Tyst mumlade Kalle i Adams öra: Njöt du av att se din älskade dö? Adams ansikte blev som förvridet i smärta. I nästa stund skar Kalle upp halsen på honom. Jenny som tills nu varit förstelnad i chock sprang nu iväg. Ytterdörren var låst så hon sprang upp för trappan som låg närmast dörren. Tätt bakom sig kunde hon höra Kalles steg. Han hann ikapp henne.

– Varför?
– Kommer du inte ihåg?
– Vadå?
– I vintras.

När det gick för Jenny vad han talade om greps hon av panik. Hon försökte springa iväg men han fällde henne till marken. En snabb spark och han ramlade bakåt. Jenny tog sig snabbt upp på fötter igen och började springa därifrån. Han grabbade tag om hennes fot. Köttkniven som Kalle tappat låg två trappsteg bort. Kalle reste sig snabbt för att ta kniven. Snabbt knuffade Jenny ut honom för trappan så han landade på golvet nedanför. En våg av lättnad spred sig genom hennes kropp men hon ville fortfarande ut. Jenny kastade sig ut genom fönstret. När hon träffade marken kunde hon höra ljudet av polisserener.

När Jenny vaknade upp var det i ett vitt rum med stark belysning. Hon hade en extrem bultande huvudvärk i vänstra tinningen. En kvinna med doktorsrock kom in och Jenny satte sig upp i sängen.

– Du har fått blommor, sa kvinnan.
– Vart är jag och vad gör jag här?
– Gottfrieds mentalsjukhus.
– Va? Men jag är inte sinnessjuk.

Kvinnan gav henne ett medlidsamt leende och gick ut. På blommorna satt en lapp. Jenny stäckte sig fram för att läsa den: TILL MIN ÄLSKADE, hoppas du har det bra nu.

Jenny mindes vintern med både glädje och sorg. Kalle hade velat tala med henne när hon, Adam, Amelia, Jimmy, Pernilla och Kalle varit i alperna på skidsemester. Han hade förklarat sin kärlek till henne. Jenny som var kär i Jimmy redan då sa så snällt hon kunde att hon bara ville vara vänner och inte förstöra den fina vänskapen de hade. Sedan dess hade Kalle bettet sig helt normalt bara lite snällare. Nu förstod hon att han levde och fått hämnden han så länge längtat efter. En tår rann ner för hennes kind när hon skrek: Han dog inte!
Kvinnan som varit inne hos henne tidigare kom nu in med två andra. De började rulla ut sängen och förde henne till ett isolerat rum. Då de låste in henne i rummet började hon banka på dörren.
- Det var inte mitt fel, det var han. Släpp ut mig! Det sista vart mer som en viskning än ett skrik.


// Jasmine Wegerud och Hanna Olsson <3

 

Sitter i skolan nu har har data med Hanna. Vi har fett kul btw. Hanna slänger iväg pennor, jag skriver fel och vi är bara allmännt flumm. Det var allt för mig hej då <3


                  HEKTO

Hade teater idag! Skiiiiit kul. har lite bilder där i från och annat såklart :).

TEATER!


Jag, Michaela och Peronella.


Jag och Petronella <3


Hela gruppen!


HOS HANNA!


Hanna sotade mina ögon, bra va? :)


Så här gullig var jag innan hon sminkade mig :P


Jag och min Hanna!

JAG!

Har just haft Konfa, (fett kul) nästa vecka ska vi till Kristineberg vilket också ska bli roligt såklart :).
nU ska man äta så hej då puss puss

Hade kemi prov idag, det gick bra tyckte jag får se när betygen kmr :P, näe men jag är ganska säker på att det gick bra. I skolan ligger jag nog lite över medel och det är ju nice :). Moa är riktigt duktig i skolan måste jag säga. Först vart jag lite avundsjuk men sen insåg jag att jag inte ska vara det. När det går bra för mina kompisar blir jag glad för deras skull :). 

Jag älskar Teenage dream med Katy Perry den är så grymt bra.

Har just tagit på mig kläder och sminkat mig för dagens skola :). Hur mår alla egentligen? skulle vara interassant att veta det :). Igår trodde jag att jag tappat bort min mobil den var helt borta så jag sprang typ runt på hela skolan och letade den.... hJag hittade den i alla fall tillslut "pust". Hade franska igår också och även om jag pluggat sjukt mkt kunde jag typ ingenting. fat jag kunde ju alla verb jag förstod bara inte texten så det var svår att sätt in rätt :P.


Jag och Moa i lördags <3



Jag i förrigår :).


Mina kläder idag <3

Datorn hemma hos farsan är fan skit verkligen!! När jag startar internet och ett annat pogram laggar den sönt! skit drygt verkligen. Har i alla fall varit på boxning nyss, kul men jobbigt.  Nu ska jag duscha så puss, puss och hare gött :) <3

godmorgon världen!
Ja idag har man huvudvärk! Sitter hemma hos yazmine nu, ska snart dra till stan med Moa och Yasmine :). Ska bli roligt. Imorgon ska jag plugga franska eftersom jag har franska förhör på tisdag och kan typ ingenting men men sånt är livet. Kom på att tänka på att det snart är vinter! Känns helt sjukt måste köpa vinterskor ocg en mysig mössa :). Näe nu ska jag vara lite social här....

Det är en sak som är ganska kul, jagh heter ju Jasmine men nu kallar typ alla mig Wegerud kanske för att det är mitt efternamn men när till och med en lärare gör det så :P. Jag uppdaterar mer senare om min dator hemma hos pappa fungerar då! Internet är helt fuckt up.

Tjooo. Har haft teater idag fett kul :). Ska lägga upp lite roiga bilder var ett tag sedan nu.

Visst har jag snyggt hår? :D


Vännäs by.


Jag bakade i hegen förstår ni :).