HELT ÄRLIGT!

Jag har nu varit singel i drygt 6 månader (alltså ett halv år typ) och det känns riktigt bra. jga vill inte ha en kille elr tjej just nu utan bara mig själv. Jag behöver ingen att dela ALLA mina tankar med, jag behöver heller ingen att skicka en massor av gulliga sms/epost mm. till. Vissa säger bara att de inte vill vara i ett förhållande för att de är bittra elr vad som helst men för mig äre inte så! Jag har haft två förhållanden.

De första började hyfsat, vi pratade typ hela nätterna och alla mina vänner tyckte vi var perfekta för varandra. Han bodde inte här utan typ 50 mil bort så i början var jag SKIT orolig att det inte skulle hålla på grund av avståndet. Sedan när han var här första gången (efter 1 månad) kände jag det här förälskade pirret i mangen, om ni fattar! När han var här då tänkte jag verkligen att det skulle hålla länge. Efter han åkte hem började jag fundera om det verkligen skulle hålla och mina känslor började sakta blekna. Han var en sådan kille som sade alla sina känslor för mig och det ofta! Jag blev liksom lite avskrämd kanske man kan säga. Samma kväll som skolan slutade for jag och Yasmine till vännäsbadet. Där träffade jag Jimmy och ganska snabbt började jag gilla han. Vid den stunden var jag extremt förvirrad, jag gillade två killar samtidigt och kunde typ inte bestämma mig. Sedan kom min kille hit och till slut gjorde jag slut och de var en de sakerna svåraste som jag gjort. Efter det blev han skit sur och sa en massa saker särskilt när han fick veta att jag gillade JImmy (som han också träffat), han sa typ att han ville slå honom och att jag indirekt varit otrogen, sedan bad han mig dra åt helvete. Efter kanske en månad kysste jag en kille och han fick veta det. Då ringde han mig och vi typ bråkade i flera timmar över telefonen. Efter det pratade vi inte på länge, sedan bad han om ursäkt och vi blev vänner igen. NU har jag fått veta att han gillar mig fortfarande och vi pratar inte längre. Det blev alltså skit!

Det andra var typ nästan aldrig bra. Jag och Yasmine träffade honom flera gånger hemma hos han och ute. I början var han skit söt och en av de snällaste killarna jag träffat. Moa kom hem efter att ha varit utomlands. De två bytte nummer och han började flörta med henne samtidigt som han sade att han gillade mig. Jag vart ganska sur särskillt när jag fick veta att han bett Moa skicka naken bilder och han hade också sagt att han ville ha sex med henne. Just då tror jag aldrig att jag har varit så förbannad! Vi pratade inte på länge men sen träffades han,jag,Moa och Yasmine i en lekpark nära Moa. Han var på Moa extremt mkt att sket väldigt mkt i mig! När han gick bröt jag ihop mitt i lekparken. Vi pratde lite på sms och han sa att anledningen till att han inte visat att han ville "ha mig" var för att jag sagt till en person jag knappt kände att jag inte gillade honom som mer än vän. Dagen efter bad jag han att inte ta mer kontakt med mig. Under en ganska lång tid pratade vi inte men tillslut gjorde vi det iaf. Egentligen fattar jag inte själv vfr jag förlät honom, han bad aldrig ens om ursäkt utan kom bara med massa undan flykter. Vi blev i alla fall tsm men efter typ en halv månad elr vad de nu var dumpade han mig vis sms. I smset stod det såhär.
Jag orkar inte ha en tjej längre, det är över. ring om du vill säga ngt, från *****
Han skickade det inte ens från sin egen mobil. Hans försvar var att hans känslor försvunnit när jag inte pratade med honom och de trots att han skrev en låt om sina känslor för mig! Till mig sade han att det var jobbigt att prata med mig varje dag (då var det lika bra att han gjorde slut). För ett tag sedan kallde jag han fitta och han var bara arrogant som fan. Jag har inte sagt något för att vara dum mot honom på grund av att han gjorde slut och den andra skiten utan när jag kallade han fitta var det för att han lurat en av mina vänner. Jag har även fått veta att han sagt till en massa personer på en ungdomsgård att han bara var tsm med mig för att ha någon att strula med och att han inte hade haft det speciellt kul med mig. Om det är sant elr inte vet jag fortfarande inte. Det blev alltså skit!

Nu är jag inte ledsen för nåt som har hänt det är de förflutna. Jag behöver inte någon för att göra mig hel, jag behöver inte någon som håller om mig. Det enda jag behöver är mig själv, mina vänner och familj! Så helt ärligt när det gäller min civilstatus skulle jag inte vilja ändra någonting...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0